Fortsättning ämne skola

Jag beskrev igår skillnaden mellan svensk förskola och den förskola Wilbur går här i Hong Kong, att här lämnas barnen i utbildningssyfte och inte för barnomsorg då föräldrarna arbetar. Med det inte sagt att svenska förskolor inte har utbildade lärare och det finns en svensk läroplan som alla förskolor/skolor i Sverige följer för att ge alla barn "samma" utbildning. Jag har flera vänner som är utbildade lärare allt från förskolenivå till gymnasienivå och jag är imponerad av hur de klarar av att arbeta med barn hela dagarna för att sedan åka hem och ta hand om sina egna.

Min uppfattning är att förskolan i Sverige erbjuder barnomsorg till de föräldrar som arbetar, även om barnomsorgen också har utbildningsinslag. Barnomsorgen är helt styrd efter föräldrarnas arbetstider vilket innebär att vissa barn är i förskolan från tidig morgon till sen eftermiddag, andra enbart några timmar per vecka som kan variera från att enbart vara där över lunch och sovstund, vilket inte ger någon medverkan i utbildning (av egen erfarenhet vad jag att om man sover i skolan får man ingen utbildning) eller ett par timmar innan skolan stänger och då är de barn som är kvar oftast trötta och därmed inte samma nivå av utbildning som det är under förmiddagen. Barn i svensk förskola får alltså inte samma utbildning som det så ofta framhävs.

Jag tror att grundproblemet med min erfarenhet i Sverige var att barnomsorgen är så kallat "behovsanpassad", dvs barnen får endast medverka om båda föräldrarna jobbar. När jag var mammaledig med Dorian så ansågs Wilbur inte ha behov av förskoleplats mer än 3 gånger 5 timmar per vecka varav två timmar per tillfälle var sömn. Hur det passar ihop med en definierad läroplan vet jag inte.

Jag är positiv till att det ska finnas en institution för barnpassning med utbildad personal där föräldrarna själva får välja när barnen ska lämnas, oavsett orsak. Jag tror att alla barn mår bra att vara ifrån sina föräldrar med jämna och ojämna mellanrum. Att enbart tillbringa all sin tid med sina föräldrar fram till att de klarar sig själva tror jag inte gynnar våra barn. Jag känner heller ingen som aldrig har lämnat sina barn till en barnvakt.

I valet mellan den svenska modellen (där staten tar in världens högsta skatt och sedan fördelar tillbaka enligt behov bedömt av politiker) och den modell vi har tillgång till här (valfrihet att själva köpa den barnomsorg vi själva anser att vi har behov av) så föredrar jag definitivt den senare. Och just i vårt fall så är barnomsorgen redan ordnad via Mia, och det vi köper är utbildning.