Shenzhen

I måndags bar det av till shoppingstaden Shenzhen. Det är en mindre stad i Kina på ca 8 miljoner invånare och som ligger i precis vid gränsen till Hong Kong. Det krävs Kinavisum för att komma in och precis som på en flygplats går man igenom passkontroll och säkerhetskontroll vid gränsen.

Shenzhen pratar mer eller mindre alla hemmafruar om här. Vissa älskar stället och åker dit flera gånger i månaden andra klarar sig utan det. Jag ville gärna åka dit och se vad det här är för ställe och passade på att åka dit med Sofia som varit där flera gånger och som både kan och hittar.

Hit åker folk (tanter) för att köpa kopior av handväskor, klockor, DVD, smycken, etc. Även skräddare är mycket billigare här än i Hong Kong. Tavlor, möbler, lampor.. är andra prylar som handlas här.

Vi var bara i ett shoppingmall och det räckte gott och väl. Fem våningar högt och där varje våningsplan var enormt stort.  De drar i en från alla håll och kanter för att sälja, sälja och sälja och sedan är det förhandling, förhandling förhandling. Inte komma överens, gå iväg för att kanske komma tillbaka och göra affär.

Jag hade inga förväntningar alls. Den här typen av shopping är inte riktigt jag, jag gillar inte att folk drar i mig och inte respekterar ett nej utan fortsätter att tjata (de är inte otrevliga eller våldsamma på något sätt), jag använder inte kopior och jag avskyr när det är rörigt, smutsigt och stökigt. Jag visste vad jag gav mig in på och var förberedd på detta. Jag är supernöjd med resan, att ha sett stället och jag gillar att komma iväg på små äventyr.

Vi åt lunch på hotell Shangri La.
Här var det rent, luktade gott, bra mat och fräscha toaletter.
Toaletterna i Kina undviker man in i det längsta..

Tågstationen

Shoppingcentret

Inne i shoppincentret