Yes

Det var stretigt, motigt och Dorian ville inte simma på simskolan utan mig i vattnet. Han rörde inte en kroppsdel och vägrade ta på sig simglasögonen. Men det var med ett litet leende på läpparna och jag kunde skymta en glädje och vilja hos honom. Så plötsligt efter halva tiden så vänder det. 

Han kastar sig ut i vattnet, skrattar ljudligt, simmar som en fisk, han skojar och vill bara mer och mer. 

Barnen i klassen sitter på kanten av bassängen och väntar på sin tur att göra sina längder tillsammans med simfrök. När frök Marwin frågade vem som ville börja stack Dorian snabbt upp handen i luften och sa -"Me, Me Me". 

Den lättnaden som föll från mina axlar och glädjen att få se Dorian så glad gjorde mig nästan tårögt. Skam den som ger sig!

Jag skulle aldrig tvinga honom att gå i simskolan om han inte själv vill det, men jag vet hur kul han tycker det är i vattnet. Så jag har uppmuntrat, stöttat och funnits hos honom vid bassängkanten. Jag har blivit nästan lika blöt som om jag varit i vattnet.

Grymt stolt är jag!