Tennis

Det är lite energikrävande både psykiskt och fysiskt att ha en strong-willed, high intense, spirited, fearless child. Även då jag anar att det finns ett genetiskt drag så kan jag erkänna att jag inte alltid hänger med i tempot..

Men att få ut den här energin i rätt riktning är det roligaste och mest fantastiska som finns! Rent ut sagt skitkul!! Jag älskar det!

Dorian briljerar (skiter i jante) i alla sporter han utövar. Han är tuff, snabb, stark, lyssnar och tar till sig instruktionerna coacherna ger. Fullt fokuserad på sin uppgift och det blir bra.

I torsdags hade Dorian tennislektion, det regnade och lektionen var till att bli inställt. Jobbig situation för både mig och Dorian..  Jag förklarade med en smiley att vi är vattentäta och tillslut blev vi några tuffa krigare som kom dit - Dorian, Luca och Jorel. En tuff timme då bollarna blir tunga av vatten och inte studsar som de ska. De hade jättekul i regnet!

Tennistränaren imponeras över honom och ger mig vid varje lektion leenden, nickar eller med sin spanska brytning säger "wow, he is really god". 

Efter en timme hårdare än vanligt tennisträning var Dorian inte färdig. Han ville till playroom och leka Duck, Duck, Goose. Då sitter man i ring, en går runt, tar på deltagarnas huvud och säger duck, tills denne väljer att säga goose och båda springer, snabbast tillbaka får sitta och den andre får går runt och säga duck. Kort och gott, en lek där man ska springa snabbast. Vi fick med Jorel på leken så det var vi tre och där med en väldigt massa springande. Jorel gick hem och jag och Dorian lekte istället jage. Han är som sagt snabb och jag får springa snabbt eller finta för att inte bli tagen.
Tillslut fick jag muta Dorian att gå hem, han ville bara fortsätta att springa.

Hemma åt han två portioner med fisk och en tallrik med havregrynsgröt och en skål med blåbär och grädde.

Full fart igen!