Vår tennistalang gör comeback

Jag blev jätteglad när Wilbur i onsdags sa att han vill gå på tennisen igen. Hans tränare blev nog ännu gladare av att ha honom tillbaka. Han är grym, vilken talang, sa han med sin spansk-engelska brytning och stora leende. Är det från mamma? ;-) Ja, troligtvis.. Fast jag har ju aldrig spelat tennis (skratt). Det ser väldigt enkelt ut när Wilbur spelar och han får iväg bollarna som om han aldrig gjort något tidigare.  Dorian är som sagt också mycket bra och även underhållande. Torsdagar och tennis är kul! 

Så har Wilbur tagit ytterligare ett steg från sin mamma och blivit mer självständig. Han är så förståndig. Först och främst gav han mig igår några kloka tillrättavisningar efter tennisen på vägen hem (till Dorians fördel), han hjälpte mig, han frågar, accepterar svaren, springer inte iväg.. Så sa han efter att vi gått en bit att han kan numera gå själv till playroom. Kan du det, undrade jag. Ja, sa han och förklarade hur man går och att vi bor på 8:e våning, så han hittar. Det höll jag med om och har fullt förtroende för att han hittar och la till att jag är rädd när han ska korsa vägen. Det förstod han. Vi tog vår lilla shortcut, Wilbur sprang lite i förväg och väntade sedan på mig och (arg)Dorian. Där frågade han så snäll om han fick gå sista biten hem och han lovade att titta sig för innan han korsar vägen, bekräftade att vi bor på 8:e våning och att han hittar. Min stora duktiga kille. Finns inget annat svar än ja på den frågan.  Självklart ville Dorian med och Wilbur lovade att se till att Dorian kom hem också. Sedan sprang mina små (stora pojkar) hem och jag mötte dem hemma i lägenheten. Vägen här är inte särskilt trafikerad och jag fick en bra möjlighet att se att de faktiskt tittar sig för.