Cable car och Ikea

Vi har kommit in i Hong Kong livet igen och vi får ut så mycket mer av dagarna sedan barnen börjat gå i skolan på förmiddagarna. Tidigare var dagarna så uppbrutna med många korta pauser för att få mat och sovtider att passa dagen och där vi inte kunde göra så mycket. Det skapade en hel del uttråkning och frustration hos både mig och barnen. Att vi också kan lämna Dorian fem dagar i veckan, samma tid som Wilbur och utan mig eller Mia som sällskap gör så klart en stor skillnad också.

I förrgår åkte jag med Wilbur till Tung Chung för att åka cable car. Något som Wilbur har sagt att han vill göra varje gång vi åker förbi dessa. Så när Dorian sov middag åkte vi dit och när vi kom fram visade de sig att just denna tiden skulle alla turister i Hong Kong åka linbanan. Det blev en lång väntan men det fanns inte mycket annat att göra när jag hade lovat honom detta. Vi hade ju ingen direkt brådska heller. Wilbur fick en påse med popcorn och var nöjd. Linbanan åker till Big Buddha och Wilbur skrek av förundran när han fick syn på honom. -Kolla mamma! Jättestor gubbe!! För kineserna var Wilbur med sitt vita hår nästintill lika stor attraktion som Buddhan och många skulle fram och fota.

Igår var jag och Sam på Ikea, båda tycker det är urtråkigt. Det är bara roligt när sakerna väl är hemma och vi får ett fungerande hem. Nu ser vi mest till att det praktiskt ska fungera med små utrymmen och små barn. Vi får leverans plus montering nästa fredag.

Som jag tidigare sagt är nivån på utbildad servicepersonal mycket låg här vilket gör mig irriterad. Första gången vi åkte till Ikea var för att köpa mörkläggningsgardiner. När vi kommer dit säger personalen att gardinerna är slut. Efter ett par månader  åker jag tillbaka till Ikea för att köpa gardinerna, då säger en kvinna att dessa ska beställas och jag får en blankett som ska fyllas i med diverse mått och annat. De kunde heller inte leverera gardinerna tillsammans med andra Ikeavaror och det var allmän förvirring. Så det blev inga gardiner den gången heller. Igår fanns det helt plötsligt färdigsydda gardiner att köpa! Det går inte att lita på vad de säger. Och troligtvis var det väl en släkting till kvinnan som syr gardiner och som hon ville att jag skulle beställa utav...