Uppladdning och återhämtning
Varför jag återhämtar mig så snabbt vet jag inte och kan bara spekulera i att det beror på bra kost, väl förberedd och en jävla envishet.
Vi äter bra råvaror och undviker halvfabrikat.
Jag äter en proteinrik kost, mycket fett och långsamma kolhydrater i form av grönsaker. Sällan ris, pasta och potatis när jag gör det så är det i små mängder eller efter hårda träningspass. Jag har inför operationen fyllt på med extra protein iform av proteindrinkar med Raw Protein. Den innehåller mängder av olika groddar och inget syntetiskt eller artificiellt. Dagligen äter jag en tesked kokosolja och dricker minst ett glas kokosvatten. Jag dricker några glas vin/öl i veckan. Vitt socker undviker jag likaså bröd.
Jag har ett fönster varje dygn på 14-17 h där jag låter kroppen vila från intag av mat. Det gör att jag får ca 6-9 h där kroppen fokuserar på reparera sig själv. Det är ingen komplicerat, ingen uppoffring eller planerande kring när och var och hur jag äter, jag äter det jag tycker är gott och jag äter när jag är hungrig.
Jag har troligtvis med detta gått in i operationen med en relativt stark och frisk kropp.
Mentalt har jag preparerat mig enormt mycket inför denna operationen. Dels för att genomgå en stor operation och jag har tidigare aldrig opererats eller varit sövd, att lämna barnen i 12 dagar, att vara själv kvar på ett hotellrum i Bangkok när jag inte vet hur jag skulle må varesig efter operationen eller känslorna av att sakna barnen eller Sam. Därav har jag tidigare inte berättat för särskilt många att jag ska genomgå en operation. Jag har inte haft utrymme till att hantera frågor, åsikter, tyckande eller annat som skulle kunna påverka mig negativt.
Jag har varit nervös, känt ångest, varit rädd och känt lycka att äntligen få det gjort. Jag har läst många många berättelser av andra som har genomgått operationen där de är inget annat än nöjda. Det som vissa har ångrat är att de inte opererat sig tidigare. Därför har jag inte tvekat att genomgå operationen.
Flera har också i sina berättelser skrivit om att de dagen/arna efter operationen ångrat sina ingrepp. Detta har jag haft med mig i min bearbetning. Det ser fult ut, svullet och gör bara ont. Att gå från fullt frisk till att hamna sängliggandes med kroppen som ett V, dropp i handen, kateter, smärta och detta frivilligt är tufft och det var jag förberedd på.
Jag vet att kroppen läker bättre och snabbare när man har ett leende på läpparna och är snabbt uppe på benen.
Mitt fokus har varit två månader framåt, aldrig under resan tycka synd om mig eller känna ångest varesig över att jag inte är med barnen eller över operationen, att ge mig fan på att snabbt vara på benen, stretcha och träna det jag kan, inte känna mig ensam och övergiven när Sam lämnade mig för barnens skull. Allt som skulle kunna påverka mig negativt har jag blockat. Min mentala bearbetning pågår fortfarande.
Ett tillägg; jag tar medicin på morgonen som ska tas efter måltid och har för tillfället ett mindre fönster utan måltid.
Vi äter bra råvaror och undviker halvfabrikat.
Jag äter en proteinrik kost, mycket fett och långsamma kolhydrater i form av grönsaker. Sällan ris, pasta och potatis när jag gör det så är det i små mängder eller efter hårda träningspass. Jag har inför operationen fyllt på med extra protein iform av proteindrinkar med Raw Protein. Den innehåller mängder av olika groddar och inget syntetiskt eller artificiellt. Dagligen äter jag en tesked kokosolja och dricker minst ett glas kokosvatten. Jag dricker några glas vin/öl i veckan. Vitt socker undviker jag likaså bröd.
Jag har ett fönster varje dygn på 14-17 h där jag låter kroppen vila från intag av mat. Det gör att jag får ca 6-9 h där kroppen fokuserar på reparera sig själv. Det är ingen komplicerat, ingen uppoffring eller planerande kring när och var och hur jag äter, jag äter det jag tycker är gott och jag äter när jag är hungrig.
Jag har troligtvis med detta gått in i operationen med en relativt stark och frisk kropp.
Mentalt har jag preparerat mig enormt mycket inför denna operationen. Dels för att genomgå en stor operation och jag har tidigare aldrig opererats eller varit sövd, att lämna barnen i 12 dagar, att vara själv kvar på ett hotellrum i Bangkok när jag inte vet hur jag skulle må varesig efter operationen eller känslorna av att sakna barnen eller Sam. Därav har jag tidigare inte berättat för särskilt många att jag ska genomgå en operation. Jag har inte haft utrymme till att hantera frågor, åsikter, tyckande eller annat som skulle kunna påverka mig negativt.
Jag har varit nervös, känt ångest, varit rädd och känt lycka att äntligen få det gjort. Jag har läst många många berättelser av andra som har genomgått operationen där de är inget annat än nöjda. Det som vissa har ångrat är att de inte opererat sig tidigare. Därför har jag inte tvekat att genomgå operationen.
Flera har också i sina berättelser skrivit om att de dagen/arna efter operationen ångrat sina ingrepp. Detta har jag haft med mig i min bearbetning. Det ser fult ut, svullet och gör bara ont. Att gå från fullt frisk till att hamna sängliggandes med kroppen som ett V, dropp i handen, kateter, smärta och detta frivilligt är tufft och det var jag förberedd på.
Jag vet att kroppen läker bättre och snabbare när man har ett leende på läpparna och är snabbt uppe på benen.
Mitt fokus har varit två månader framåt, aldrig under resan tycka synd om mig eller känna ångest varesig över att jag inte är med barnen eller över operationen, att ge mig fan på att snabbt vara på benen, stretcha och träna det jag kan, inte känna mig ensam och övergiven när Sam lämnade mig för barnens skull. Allt som skulle kunna påverka mig negativt har jag blockat. Min mentala bearbetning pågår fortfarande.
Ett tillägg; jag tar medicin på morgonen som ska tas efter måltid och har för tillfället ett mindre fönster utan måltid.
Heja Sara!
SvaraRadera<3
Kram!