Julfirande på Svenska skolan

Tillbaka i vardagen och jag är trött. Efter en skön semester med massage, mat och ostörda nätter ska jag vara pigg. Jag kan inte skylla på jet lag för så långt borta var vi inte. Bangkok för oss är som Köpenhamn för er.

Igår var jag på sista yoga passet för i år och har idag en skön träningsvärk i triceps och ländryggen. Imorgon eller på fredag kör jag och Sam gymmet för lördagens pass försvinner då Mia och Grace har ledigt som kompensation för förra helgens arbete.

Jag och barnen var igår kväll på Svenska skolan i DB och tittade på luciatåg, åt julgodis och barnen fick träffa tomten som gav dem paket.
Trevligt och kaotiskt. Barnen hittade direkt godisbordet där de började möla in så mycket de kunde på kortast tid. Tanken var att alla skulle fika efter luciatåget, det tyckte inte mina barn. Som visserligen även fikade då med. Socker, socker och socker sedan hade jag två hyperbarn att se efter.

Tomten kom och när Wilbur och Dorian fått sina paket (bland de första barnen, såklart) ville de gå hem. Så, sida vid sida gick de och jag vände mig om för att säga hej då till Marlene. Sedan var barnen borta. Svenska skolan ligger vid Montessoriskolan och jag var säker på att de gått bort till rulltrappan där vi alltid går ner. Jag sprang dit för jag vill inte att de åker själva i rulltrappan och jag litar inte på att de stannar ovanför den. Men där var inga barn. Jag sprang ner och kollade om de satt sig vid borden på plazan. Men inga barn. Jag sprang upp igen och tog andra vägen tillbaka till Svenska skolan. Inga barn där heller. Jag sprang snabbt till Marlene och sa att jag inte hittar barnan och sprang vidare. Hon sa till de andra föräldrarna att leta och så var skallgången igång. Jag ringde Sam som var på gymmet och jag ringde Mia som var hemma och bad dem komma. Strax efter det ringde Jenifer och hon hade hittad dem. De satt i en trappa vid skolan och lekte med sina julklappar. Glada och inte alls bekymrade. När jag kom sa de bara att de ville gå hem och de kände sig nog aldrig bortkomna. Nu rörde det sig bara om kanske 10 minuter så det var ingen evighet och det kändes bra att de var med varandra. Dessa pojkar alltså, undra hur många extra hjärtklappningar de ska ge mig..