Återbesök hos Dr Montien
Igår var jag på återbesök hos Dr Montien. Det var lite trixigt för mig att ta mig från hotell, det var svårt att få tag på taxi. Hotellkillen bad mig att vänta fem minuter på taxin och kom sedan fram igen och sa att det tar tid att få hit någon och erbjöd istället deras tuk-tuk tjänst. Jag och Sam har åkt med den tidigare så jag visste att de stannar ett kvarter bort från sjukhuset. Jag bad om att få bli avsläppt utanför sjukhuset för att jag inte kan gå så långt och absolut inte korsa en stor väg med mycket trafik. Men tyvärr, det kunde de inte göra. Samtidigt så rullade det in en taxi till hotellet så jag sa att jag tar den. Taxichauffören skulle ha 100 bath (utan taxametern) för att köra mig en resa som ska kosta ca 50 bath, Sam har ju åkt några gånger så vi vet. Jag vidhöll 50 men han tog det inte. Jag frågade hotellkillarna om priset som höll med om att det är alldeles för mycket men kunde inte göra något för de kände inte chauffören. Det sa några ord på Thai och sa sedan att de kör mig i sin tuk-tuk och släpper mig vid ingången till sjukhuset. Special for you, mam! Och han körde mig verkligen ända fram.
Jag gav honom 100 bath för sin vänlighet. Girighet gillar jag inte, vänlighet premierar jag gärna. Att sedan få se glädjen, tacksamheten och höra alla lovord från honom gjorde mig glad resten av dagen.
Det var en förvånad Dr Montien som tittade upp från sitt skrivbord när jag gick in till honom. Vad, du går ju upprätt??! You are strong! Hur mår du, undrade han. Jag mår bra svarade jag och jag fick ett leende tillbaka.
Han kollade snittet, min navel där han även tog bort stygnen och sa att jag läker bra. Han tittade behållaren till dränaget och min uppföljning och sa att detta är ju ingenting. Så kliade han sig lite i huvudet sådär som doktorer gör när de tänker, tittade upp på mig och frågade när gjorde vi operationen egentligen?, den 21 december svarade jag. Han tänkte lite till, kollade sin dator och sa sedan ok, vi tar bort dränaget. I vanliga fall har patienterna det sista dränaget i 7 dagar.
Jag frågade hur länge till jag behöver använda gördeln och han svarade två veckor. Sedan kan jag ta bort den helt. Jag ifrågasatte svaret då jag läst om många som har sin gördel dag som natt i 4-6 månader efter operationen. Läkare har olika uppfattningar och jag läker bra var hans svar.
Det var ett glädjande återbesök och jag ger mig själv en guldstjärna för en snabb och bra återhämtning. På söndag ska jag på återbesök igen hos Dr Montien.
Jag gav honom 100 bath för sin vänlighet. Girighet gillar jag inte, vänlighet premierar jag gärna. Att sedan få se glädjen, tacksamheten och höra alla lovord från honom gjorde mig glad resten av dagen.
Det var en förvånad Dr Montien som tittade upp från sitt skrivbord när jag gick in till honom. Vad, du går ju upprätt??! You are strong! Hur mår du, undrade han. Jag mår bra svarade jag och jag fick ett leende tillbaka.
Han kollade snittet, min navel där han även tog bort stygnen och sa att jag läker bra. Han tittade behållaren till dränaget och min uppföljning och sa att detta är ju ingenting. Så kliade han sig lite i huvudet sådär som doktorer gör när de tänker, tittade upp på mig och frågade när gjorde vi operationen egentligen?, den 21 december svarade jag. Han tänkte lite till, kollade sin dator och sa sedan ok, vi tar bort dränaget. I vanliga fall har patienterna det sista dränaget i 7 dagar.
Jag frågade hur länge till jag behöver använda gördeln och han svarade två veckor. Sedan kan jag ta bort den helt. Jag ifrågasatte svaret då jag läst om många som har sin gördel dag som natt i 4-6 månader efter operationen. Läkare har olika uppfattningar och jag läker bra var hans svar.
Det var ett glädjande återbesök och jag ger mig själv en guldstjärna för en snabb och bra återhämtning. På söndag ska jag på återbesök igen hos Dr Montien.
Kommentarer
Skicka en kommentar