Stolt mamma

Ny dag nya utmaningar.
Idag ska jag stretcha, vila, duscha, stretcha, vila, äta lunch, åka till Dr Montien och sedan vila.

Det går framåt, jag ha haft 13 h mellan senaste intagen av värktabletter. Jag får en ohyggligt obehaglig smärta i vänstra ljumsken och då måste jag ta en värktablett för att stå ut. Det känns som om någon tänder en brasa i ljumsken och låter den brinna där innan den igen släcks av värktabletten. Jag hade precis ett extra träningspass för magmusklerna i form av ofrivillig hosta utan resultat. Slemmet i luftrören sitter kvar. Bra träning för magen i alla fall. Skulle nog inte frivilligt träna dem på detta sätt annars...

Sam har åkt på en dunderförkylning och med flera nätter av dålig eller ingen sömn så mår han inte alls bra. Barnen är lite snoriga men mår bra och är på strålande  humör. Grace och Wilbur fungerar så bra ihop och igår kväll när Grace la honom i sängen hörde Sam från Dorians rum hur de två låg och tjattrade med varandra.

Imorse kom först Wilbur in till Sam i sängen och en stund senare kom öven Dorian. Där låg de sedan sida vida sida och busade med varandra, båda glada. Så lägger Wilbur handen på Sams axel och säger -Pappa, jag tycker om Dorian. ❤️

Den här operationen har gett oss så mycket mer positivt än bara en reparerad kropp. Vi har alla fyra tvingats in i nya roller som bara varit utvecklande för oss.

Och jag bär mina kvarvarande "Tiger Stripes" och mitt långa ärr över magen med stolthet.
Stolt över att få vara mamman till dessa två fantastiska pojkar.