Och på tredje dagen uppstånden igen!

Hej igen släkt och vänner. Stort tack för ert stöd!! <3

Efter att ha varit som ett kolli första dygnet efter operationen har jag nu repat mig förvånansvärt snabbt. Idag blev jag utcheckad från sjukhuset och bor nu på hotellet. Sam har ikväll lämnat Bangkok och är påväg hem till barnen.

Vi tar det från början och det är i fredags då jag träffade läkaren för andra gången. Vi diskuterade igenom operationen och han ritade på mig vart han skulle skära. Jag lämnade tre rör blod, mätte pulsen och min temperatur. Sedan läste jag (och Sam) igenom en massa papper som jag också skrev under på att jag läst.
Lörsdag morgon klockan 4.30 var vi tillbaka på sjukhuset och vi blev visade till mitt rum. Det var ett rum på ca 30 kvm med pentry, köksbord, säng soffbord och soffa. Stort och rymligt. Jag blev sedan ombedd att byta om till enbart en tunika och de satte en nål i min hand. Strax därefter kom de med en säng och hämtade mig, jag sa hej då till Sam och de körde iväg mig till ett förberedelserum där det även låg andra patienter som skulle opereras.  Det kollade återigen puls och temp, läkaren kom och pratade med mig likaså narkossköterskan.
Jag rullades iväg till operationsrummet och det var som på film. Kalt, blåklädda människor överallt, en blå brits som jag ombads att lägga mig på och två gigantiska lampor ovanför mig. Jag la min min vänstra arm 90 grader ut på en bädd samtidigt satte en sköterska fast bädden för min högra arm och jag minns inte om jag la min arm där eller inte, det blev lite suddigt och sedan var allt svart.

Jag vaknar av att jag hör några människor som pratar långt, långt bort samtidigt masserar någon mina ben med att långsamt skönt tryck från vader upp på låren. Jag ligger bekvämt och sover ljuvligt gott, ville inte öppna ögonen och visste att jag inte behövde göra det heller.

2 h låg jag på uppvaket innan de körde tillbaka mig till rummet där Sam väntade. Första dygnet sov jag mer eller mindre hela tiden. Orkade knappt prata och låg halvt upprätt med kroppen och likaså benen var böjda. Där låg jag med kateter och dränage ut från höfterna. Runt benen hade jag luftkuddar som pumpades upp med jämna mellanrum och som stimulerade mina ben. (Det som jag trodde var en massage av någon var alltså dessa luftkuddar). Jag hade dropp med smärtstillande och jag hade även en knapp som jag kunde trycka på där jag fick morfin när behövde ytterligare smärtstillande.  Det tog jag några gånger fram till kvällen och sedan behövde jag det inte mer.

Dag två började kampen och jag hade bestämt mig för att senast klockan 15 vara uppe på benen. Fram till dess strechade jag mig med hjälp av sängen som jag långsam långsamt sänkte nedåt. Strax före klockan tre var katetern och droppet borta och jag var uppe på benen. Böjd, krokig och rörde mig som en 100 åring.  Smärtan har nog varit som värst ett dygn efter operationen och jag har tyvärr lidit av värsta tänkbara åkomma, nämligen hosta och segt slem långt ner i luftrören som är både svårt och jobbigt att hosta upp. Hostan hade jag redan före operationen och hade hoppats på att den skulle ha försvunnit. J-a vad ont det har gjort att hosta.

Lite lustigt var när en sköterska kom efter operationen in med en röd vanlig plastpåse och sa att detta tillhör oss, det är från operationen. Jag och Sam tittade på varandra undrandes om det är min mage som ligger där.. Mycket riktigt det var det och den skickade vi iväg. Det var en sjukhuspolicy att de måste ge patienter vad som tagits från dem. Dryga 200 gram försvann från mig och det är 1/5 del av vad de vanligtvis tar vid en tummy tuck av normala kvinnor. Doktorn behövde inte göra någon fettsugning på mig.

Sam sov hos mig första natten och därefter har han sovit på hotellet och varit hos mig från tidigt morgon till kväll. Vi har haft nästan hela apple store med oss, Imac, Iphone IDVD (eller vad den heter) och massor av filmer.

Vi har haft fantastisk service med jättetrevliga sköterskor som kollat pulsen och tempen massor av gånger, tömt diverse kroppsvätskor och hjälpt mig att duscha. Bra mat med en jätte meny (alltså många maträtter..) att välja från, städning ett par gånger om dagen, en gullig dam som varje morgon kommit in med en korg vatten, kaffe och alltid en ny blomma i en vas.

Som sagt så har jag under dessa dagar repat mig snabbt. Jag kan fortfarande inte gå upprätt och undrar emellanåt om jag någonsin kommer att göra det. Med bra smärtlindring och mitt envisa humör ska detta gå. Jag kör vidare!