Sam till Malawi (eller snarare Etiopien), Morsdagfirande, besök av Monica och tyvärr en tragisk händelse

Ny vecka igen!

Vill börja med att gratta barnens kusin Amanda som fyller 8 år idag. Hipp Hurra för henne idag!

Sam åkte igår kväll till Malawi men har fastnat på vägen. Han befinner sig nu i Etiopien där han blir fast i ett dygn innan han flyger vidare till Blantyre, Malawi.
På grund av dåligt väder blev hans flight från Hong Kong till Addis Abeba så försenat vid start att han missade sin anslutning i Addis Abeba, som för övrigt betyder "Nya blomman" - fint namn på en stad.

Han är mindre nöjd med hotellet han hamnat på. Det håller inte riktigt den standarden han är van vid..

Här har dagen rullat på som vanligt. Barnen har varit i skolan, jag och Lena har haft vår måndags date och tro det eller ej men solen har faktiskt skymtats idag. Varmt har det också blivit och med mer eller mindre 100 % luftfuktighet så vandrar vi nu runt i gigantisk utomhusbastu.

Igår firades Morsdag här och på de allra flesta ställen runt om i världen. Jag fick en flaska Moet av mina pojkar.

En granne till Sam med familj när de bodde i Singapore för 30 år sedan hade vägarna förbi Hong Kong och hon hälsade på oss igår. Supertrevlig och intressant kvinna som är veterinär och hjälper björnar i Kina.

På vägen hem hamnade vi mitt i en tragisk och hemsk situation. Som jag tidigare skrivit var det ett hejdundrandes oväder med åska och enorma skyfall. Jag och Sam tog var sitt barn och sprang från restaurangerna till busstorget och det dånade ganska bra ute när jag plötslig hör en pojke skrika på hjälp med sådan panik att det bara skar i hela mig. - "Somebody heeelp me, Pleease help!! My daddy is drunk! Heeelp mee!!" Snabbt lokaliserade jag honom, sa till Sam att stanna med barnen och sprang fram till den genomblöta, ledsna och smått panikslagna pojken med sin pappa. Jag lugnade pojken och sa att jag hjälper dem. De visade sig att de inte bodde i Discovery Bay och skulle åka med färjan till Central. Pojken var 10 år gammal och pappan var så full att han inte ens kunde stå på benen...

Jag tog dem till färjan och väl där kläcker fyllot ur sig att han inte har några pengar utan behövde gå till en bankomat. Vi löser det sa jag, jag lovade pojken att inte lämna dem innan de var på färjan och vi började gå tillbaka mot plazan.
Sam stod och väntade med våra barn vid taxin och jag förklarade för honom vad som hänt. Sam tog över här och skickade hem mig med barnen. Han hjälpte gubben att ta ut pengar, köpte en kokosvatten åt honom och såg till att de kom på färjan hem.

Det var riktigt obehagligt att höra den här pojkens skrik på hjälp, det bara skar i mitt mammahjärta..