Oklart till klarhet

För exakt två år sedan, en sen kväll i november 2010, fick Samuel ett telefonsamtal från en högre chef som undrade om han var intresserad av att vara med och få påverka något stort inom företaget. En viktig parameter i diskussionen var också om Samuel med familj var mobila. Inget var då klart med vare sig tidpunkt, lokation, tjänster eller om det någonsin skulle bli något av deras visioner. Skulle det ta sex månader, två år eller tio år att genomföra? Vi hade då bott  i vårat nyinköpta hus i en månad.

Våren 2011 började Samuel således en ny tjänst inom företaget på huvudkontoret i Köpenhamn. Ett steg i rätt riktning för företagets mål. Fortfarande var inget klart mer än att stora förändringar var på gång och att huvudkontoret skulle med största sannolikhet inte vara kvar i Köpenhamn. Själv var jag mammaledig sedan ett år tillbaka och vi väntade vår andra son i augusti. Med en stor ovisshet om vad händer, var kommer vi att bo, kommer Samuel att få en ny tjänst inom den nya organisationen, kommer villkoren vara så bra att vi kommer att tacka Ja, om inte var hamnar vi då?  och JAG, vad ska jag göra när jag inte längre är mammaledig? kan jag få ett nytt jobb dit vi flyttar? vad händer om vi flyttar utomlands? barnen? Många funderingar och stor ovisshet.

Samuel jobbade och reste mycket inom ramen för det som senare skulle visa sig vara en etablering i Schweiz. Det gjorde frågorna mer specifika men fortfarande stor ovisshet. Dagis i ett land där mammor inte jobbar? Kan jag jobba där? FÅR jag jobba där? Hur fungerar sjukvården och tandvården? Nu har vi betalat världens högsta skatt i tio år och när barnen väl ska dra någon nytta av det så flyttar vi till ett system där vi tack vare låg skatt och valfrihet istället borde i tio år ha sparat pengar till dagisavgift och sjukvård. Vad kompenserar företaget? Och i Schweiz talar de tyska eller franska eller italienska eller romanska (vad sjutton det nu är för språk!) och det gör ju inte vi?! Nya vänner, går det? Å andra sidan: närhet till resten av Europa, bra skolor, en jättechans för barnen att lära sig språk och få internationellt perspektiv. Samuel tyckte att allt löser sig och det är bara att köra på men jag tvekade att flytta ifrån tryggheten och mina barnsköterskor Karin och Pernilla som säger till mig när barnen ska ha den sprutan och den kontrollen.

En dag frågade då Samuel om jag ville flytta till Hong Kong istället! Typ, "De behöver någon till Asien, jag är bäst för jobbet och vill jag så blir det så, i så fall ska vi bo i Hong Kong. Vill du det?" Vill jag det, vad tusan visste jag om Hong Kong? Eller Asien för den delen... Jag googlade Hong Kong, insåg att det är en liten prick utanför (eller är det i?) Kina och att Jackie Chan kommer därifrån. Och en massa miljoner andra människor som bor i jättehöga skyskrapor på den lilla prick på kartan. Samuel upprepade införsäljningen till Schweiz: barnen får gå i bra skola, lära sig språk och få internationellt perspektiv. Och så lade han till att jag får shoppa bland världens bästa shopping. Nu började det låta intressant :-)! Fortfarande farligt, men inte lika hemskt som Schweiz för i Hong Kong var det i varje fall uteslutet att jag skulle tvingas jobba. Och vad skulle mamma och pappa säga när vi tar deras barnbarn till andra sidan jordklotet?

Samuel uttalade intresse för Hong Kong, åkte dit ett par gånger, vi sa ja och hamnade sedan i ny ovisshet kring timing. Europa ville inte släppa och Asien ville ha direkt. Det blev en konstig kompromiss med både och och varken eller. Samtidigt som vi förberedda flytten. Det är svårt att minnas hur det var utan hemhjälp, på den tiden skötte vi två små barn, matlagning, hushållet, stort hus med trädgård, katt, Samuel jobbade och samtidigt skulle vi avsluta livet i Sverige och förbereda något nytt. Det gick sisådär. (Tack mamma o pappa för all hjälp efter vi åkte!)

Det jag skulle komma fram till är att ÄNTLIGEN, efter två år, känner jag mig hemma. Även om hemma är väldigt långt hemifrån just nu. Jag vet att vi kommer att bo här ett tag, jag stortrivs och nästan allt bra... men vad ska jag nu spekulera kring? Efter så lång tid av frågor och funderingar så känns det märkligt tomt med klarhet och trygghet. Så jag får väl grubbla kring frånvaron av frågor och funderingar den närmaste tiden. Och att jag saknar mina nära vänner.