Mystisk knackning

Det var en stökig natt med Dorian som vaknade en gång per timme och var ledsen. Han sov undertiden han skrek, så trött var han. Jag vet inte vad det var, kanske magen? Han äter mer än någon av oss andra i familjen så det är inte så konstigt om magen säger ifrån. Kl 4 någonting vaknade han och ville inte sova mer och jag tog in honom till min säng. Jag ville inte att Wilbur skulle vakna som behöver hela sin nattsömn då han inte längre sover på dagarna. Klockan halv sex somnade Dorian äntligen om och strax före klockan sex kom Wilbur in till oss. Gah, hur ska jag lösa att Wilbur nu inte väcker Dorian som verkligen behöver sova. Dessa lägen är det inte lätt att vara ensam. Jag lyfte försiktigt upp Wilbur i sängen, jag vågade egentligen inte röra mig eftersom Dorian sov mot mig, sa till Wilbur att vi får absolut inte väcka Dorian, ingen lek och inget prat. Wilbur sa inte ett ljud, i knappt en timma låga jag och Wilbur helt stilla och delade min kudde. Ingen av oss hade det säkrskilt bekvämt, förutom Dorian som sov gott i mitten av sängen. Strax före klockan sju gick vi upp, Dorian sov vidare(!) När vi kommer ner hör jag en svag knackning på dörren. Vem knackar på dörren nu?? Har jag hört i syne?? Och då knackar det igen! Vi har en reception och inga obehöriga får komma in, vi väntar inte på någon servicefirma så jag undrade verkligen vad det var för galning som står utanför dörren. Vi har ett titthål, dörrspärr och telefonen till receptionen/vakterna är precis jämte dörren och om det behövs kan vi smita ut genom dörren på andra våningen. Så modig som jag är gick jag till dörren och tittade ut, där står min man! Han skulle ha åkt direkt till jobbet när han landat så jag förväntade mig inte att han skulle komma. Skit trött efter att inte fått mer än 30 minuters sömn den natten, grymtade han lite surt att han stått utanför dörren och knackat i 10 minuter och också skickat sms att han kommer hem.

Vi hade kvällen innan pratat om jag jag stänger av ljudet på min telefon på natten för att jag inte ska behöva vakna av att den piper till vid varje händelse och så håller han mig uppdaterad via sms som jag ser på morgonen när jag vaknar. Blir han fast som nu på väg till Nepal kan jag ändå inte göra något och självklart vill jag ändå veta var han är. (Är jag iväg så har Sam på ljudet på sin telefon, hade jag blivit fast ensam i ett dimmigt Dacca så hade jag behövt honom!!)

Imorse när jag och Wilbur smög ut från sovrummet fick jag inte med mig telefonen, ville inte stöka med den och riskera att Dorian skulle vakna. Det är ändå ingen som ringer mig tidigt på morgonen. Därför missade jag att Sam skickat ett sms igår kväll och meddelat att han kommer hem på morgonen och jag hörde heller inte sms på morgonen när han stod utanför.. Vi blev jätte glada för överraskningen att han kom hem!

Han fick i alla fall sova i lugn och ro hela förmiddagen. Jag mötte upp Louise och vi drack kaffe, tjattrade och fick naglarna fixade. Barnen hade party på lekplatsen med lunch ute.

Sedan åt jag och min älskade man en lunch tillsammans. Skönt att han är hemma igen från det dimmiga Nepal.