Autopilot

Idag hade jag velat vara en pilot med långflygning över halva jordklotet. Sätta mig i planet, starta autopiloten, ta på mig pyjamas, lägga mig och sova i flera timmar.  Skojar bara, jag vill inte på någotsett förringa piloternas arbete. Det gör en jätte insatas i massa lägen och hanterar säkert ett flertal incidenter som jag inte ens vill veta om att det existerar.

Jag är trött idag efter en natt med mindre bra sömn. Dorian hade 40,3 graders feber igår kväll och var helt utslagen i soffan. Mia var hos honom när han la sig för natten, Sam avlöste när Wilbur somnat och jag avlöste Sam när jag kom hem från Swea mötet. Han sov lugnt hela natten och jag behövde inte ge honom något mer febernedsättande. Han gnällde några gånger efter nappen och jag hade svårt att somna om. Wilbur som alltid kommer till mig på natten kom även inatt. Så där låg jag, Wilbur och Dorian i Dorians rum.
Wilbur vakande vid klockan 6 och jag skulle snabbt och smidigt bära ut honom för att undvika att han skulle väcka Dorian. Smidiga jag missbedömmer avståndet till dörrkarmen och dänger i Wilburs huvud på vägen ut. Så en hög smäll plus att Wilbur börjar illtjuta väcker såklart även Dorian.

Dorian har varit feberfri idag, han har inte varit i skolan men varit ute några korta stunder. Vi har idioter som renoverar lägenheten under oss. Allt vibrerar hemma och det är ett fruktansvärt oljud så det går inte att vara här.

Jag tog Wilbur till poolen efter lunchen och vi var där knappt en timme innan han ville hem och sova. Dorian hade då vaknat efter sin tupplur och jag tog med honom till Plazan för att köpa glass. Vi köpte lyxglass i den italienska butiken och den var riktigt god, mums!

Vi åkte hem igen för Dorian var mest gnällig. Hemma var det fortfarnde oväsen, Wilbur och Mia hade gått ut och jag tog med Dorian till NPlazan istället. Gnället bara eskalerade, jag blev tröttare och tröttare. På NPlazan såg han ett par killar som åkte skateboard och skulle promt ha en egen. Och när han inte fick det så blev hans liv ännu mer miserabelt. Så var ett entoning autopilot gnäll på tillsammans med en spagettikropp. Efter några försök att muntra upp honom gav jag upp och gick hem. En tjej i vårat hus var på väg hem och hon undrade vad som var fel, gjorde ett flertal försök att få honom att sluta sitt gnällande och gav tillslut upp, sa hej då och skyndade sig hem. Väl hemma möttes jag av en glad Wilbur som några minuter efter bytte roll med Dorian. Dirian blev på gott humör medans Wilbur satte igång sin autopilot med entonigt gnäll. Ni mammor vet hur galen man blir av detta skrik. Det är tortyr. Skönt att ha en extra resurs hemma som kan hjälpa till i dessa lägen.

Nu sover ett barn, jag ska ta en dusch och sedan somna också.

Sam åkte tidigt i morse till Laos. Vi såg honom inte ens innan vi vaknde. Han kommer hem på fredag igen.

God Natt!