Att välja sina stunder

Det tar sin lilla tid att gå hem med barnen från skolan. Något som har emellanåt gjort mig frustrera, för jag vill gå hem direkt. Jag lockar med snacks och allt möjligt men de vill bara leka. Det blir inget bra alls när jag tappar tålamodet och opedagogiskt med nagig röst tvingar dem hem. Då slutar det i arga, skrikandes barn som sätter sig i protest eller rullar runt på marken och bankar och slår.

Oftast är båda på kanonhumör när jag hämtar dem. Jagar varandra, tjuter av skratt och hjälper varandra, så det finns egentligen ingen anledning för mig att stressa hem barnen den stunden på dagen som de leker som bäst. Jag tror att det är lunchen som lockar hem mig och någon ålderdomlig inställning om att efter skolan ska vi hem och det kan jag enkelt lösa genom att äta före jag hämtar dem, samt ändra min inställning till att nu är det play time. Efter några års erfarenhet av barn har jag börjat inse att barnens humör speglar sig i mitt eller Sams humör och närvaro med dem... 

Så nästa vecka hämtar en mätt, glad och närvarande mamma barnen i skolan.