Field Trip och simskola
Igår bar det iväg på utflykt till Tuen Mun Reptile House med hela Montessori skolan. Dorian valde jag att lämna hemma med Mia. Han får följa med på nästa utflykt. Oftast är det en bit att gå och det skulle sluta med att Dorian behöver bäras samt att det blir senare än en vanlig dag i skolan och risken är hög att få en trött arg Dorian. Då är det inte kul för någon..
Det störde inte Dorian att han inte fick följa med. Han var på strålande humör på morgonen och kvart över sju tog han sin scooter och Mia och gick ut. En puss, en kram, high five och HEJ DÅ MAMMA! så körde han ut med ett underbart leende på läpparna.
Reptiler tillhör inte mina favoritdjur och jag tycker det är obehagligt med ormar så jag såg fram mot denna utflykt med lite blandade känslor. Jag vill absolut inte överföra mina obehagskänslor till barnen och är alltid samlad vid tillfällen som dessa. Blir jag skrämd så släpper jag ut rädslan vid ett annat tillfälle, typ mardröm.
Nåväl, vi kom efter 40 minuters bussresa fram till ett harmlöst sterilt litet hus där det fanns 1 orm, 1 krokodil, 5 sköldpaddor och 10 ödlor i små terrarium. Inte läskigt alls faktiskt.
Wilbur älskar sådant här och tittade länge och noga på djuren. Efter titten gick vi en promenad i området och åt sedan lunch på gräset i en liten park.
Vi hade även simskolan igår för Wilbur. Det har ju varit en hel del besvär med att få med honom på detta och att få honom att ens stanna kvar under lektionen. Han har protesterat, inte gjort något av det han ska och alla som är med har trott att han varit vattenrädd. Totala motsatsen än hur han annars är när vi badar. Sist vi var där vände han, han hoppade och plaskade och både jag och siminstruktören blev imponerade. Fortfarande gjorde han inga simtag men det var stor framgång mot hur det brukar. Igår så hoppade han från kanten, dök under vattnet, krålade med armarna och sparkade med benen. Och han slutade inte. En mamma kom fram och ursäktade sig och frågade om det här verkligen är samma kille som förut. Så jäkla kul det var och simlektionen har aldrig gått så fort.
Det störde inte Dorian att han inte fick följa med. Han var på strålande humör på morgonen och kvart över sju tog han sin scooter och Mia och gick ut. En puss, en kram, high five och HEJ DÅ MAMMA! så körde han ut med ett underbart leende på läpparna.
Reptiler tillhör inte mina favoritdjur och jag tycker det är obehagligt med ormar så jag såg fram mot denna utflykt med lite blandade känslor. Jag vill absolut inte överföra mina obehagskänslor till barnen och är alltid samlad vid tillfällen som dessa. Blir jag skrämd så släpper jag ut rädslan vid ett annat tillfälle, typ mardröm.
Nåväl, vi kom efter 40 minuters bussresa fram till ett harmlöst sterilt litet hus där det fanns 1 orm, 1 krokodil, 5 sköldpaddor och 10 ödlor i små terrarium. Inte läskigt alls faktiskt.
Wilbur älskar sådant här och tittade länge och noga på djuren. Efter titten gick vi en promenad i området och åt sedan lunch på gräset i en liten park.
Vi hade även simskolan igår för Wilbur. Det har ju varit en hel del besvär med att få med honom på detta och att få honom att ens stanna kvar under lektionen. Han har protesterat, inte gjort något av det han ska och alla som är med har trott att han varit vattenrädd. Totala motsatsen än hur han annars är när vi badar. Sist vi var där vände han, han hoppade och plaskade och både jag och siminstruktören blev imponerade. Fortfarande gjorde han inga simtag men det var stor framgång mot hur det brukar. Igår så hoppade han från kanten, dök under vattnet, krålade med armarna och sparkade med benen. Och han slutade inte. En mamma kom fram och ursäktade sig och frågade om det här verkligen är samma kille som förut. Så jäkla kul det var och simlektionen har aldrig gått så fort.
 |
| Wilbur & Tor |
 |
| Wilbur, Angelica & Tor. |
Kommentarer
Skicka en kommentar