Guidat en guide

Det bästa med katastrofdagar är vetskapen om att det bara kan bli bättre. Idag har varit en bra dag, förutom det lilla missödet i morse när Dorian krossade ett glas som spreds över mattan.

Nåväl, ett sätt att undvika katastrofer som igår är att undvika barnen, vilket jag delvis har gjort idag. Jag checkade in dem på skolan och träffade sedan en av Samuels kollegors fru, som har börjat jobba som guide åt ett relokationsföretag här i Hong Kong. Hon mailade mig och ville ha fakta om Discovery Bay och jag erbjöd mig att visa runt henne här på plats.

När jag kom hem sov Dorian middag och jag tog med Wilbur på en liten utflykt. Mia berättade glatt att båda barnen varit på gott humör sedan hon hämtat dem i skolan. Ätit bra och Dorian sa självmant till att han var trött och ville sova.

Jag tog med Wilbur till The Elements, Kowloon och därifrån till Central och färjan hem. Han var jätte duktig men jätte trött och jag fick bära honom det mesta av tiden. Han somnade på färjan vägen hem och la sig klockan 19. Han hade några gånger på kvällen klagat över smärta i ena örat och jag förstod att något var på gång. Han "vaknade" eller mer grät i sömnen efter knappt en timme, så jag kollade tempen på honom som visade feber. Så imorgon blir det en hemmadag för honom och inställd photo casting.

Dorian var en solstråle med ett jätteleende när jag och Wilbur kom hem. Han busade och skrattde högt. Underbart att se!

Sam och Mia har på varsitt håll middag ute ikväll. Efter att Wilbur lagd sig fick jag och Dojjan en lugn kväll tillsammans där jag matade honom med sin kvällsyoghurt och han spelade på sin Ipad. Det är för stunden mycket viktigt att jag matar honom.